RÄTT TURSKIDOR - VÄLJ SKIDOR FÖR TURÅKNING SÅ DU ÄR RÄTT UTRUSTAD

Det är nästan så att frihetskänslan är ännu större när du går på vintern. Förhållandena kan vara både svåra och utmanande, men belöningen kan också vara helt fantastisk. De fantastiska vyerna, stillheten och ljuset som du kan få uppleva uppe på fjället på vintern är svårt att beskriva. Gillar du fjällvandring är det definitivt värt att testa turskidåkning. Att åka turskidor är dessutom inte speciellt svårt. Visst tar det ett litet tag innan man hittat balansen och får in rytmen, men skidorna är breda och stabila och man rör sig inte i någon direkt hög hastighet.

En förutsättning för en lyckad tur är i vanlig ordning att du har rätt utrustning som är anpassad efter förhållandena och står pall för de påfrestningar som du kan tänkas utsätta den för. Det gäller i allra högsta grad även turskidorna. Ett par skidor som är anpassade efter rådande förhållanden gör åkningen roligare och du tar dig fram lättare. Samtidigt är det inte så att du måste ha exakt en viss skida och bara för att olika skidor presterar bra i olika förhållanden, så innebär inte det att andra skidor inte fungerar alls. Det finns en mängd olika varianter i olika längder, bredder, former och med olika egenskaper. Vilken som passar dig beror givetvis på hur du har tänkt använda dina skidor, var och kanske också när. Här nedan följer en liten guide om vad du ska tänka på när du väljer turskidor.

Först kanske vi ska reda ut vad en turskida är. Turskidor är egentligen väldigt lik en skida som är gjord för att längdskidåkning, men är bredare, stabilare och har ofta stålkant. Det finns varianter som är gjorda för att passa i preparerade spår, men tanken är att man går på en led eller i ospårad terräng.

Det ska också sägas att det inte finns en turskida som passar till allt. Åker du mycket kommer du sannolikt uppskatta att ha flera par. En grov indelning skulle kunna vara:

• Smala turskidor som framför allt ska användas på hårt underlag, på led eller där du går på packad snö.
• Breda turskidor som är utvecklade för att gå i obanad terräng på fjället eller i skogen. Ofta är det då betydligt lösare snö du går på, antingen torr nysnö eller sent på våren när snösmältningen kommit igång och gjort snön porös.
• Topptursskidor, Telemarksskidor eller timglasskidor med mycket midja. Dessa skidor är utvecklade för att vara väldigt lättsvängda och flyta fint i djup snö. Det är för dig som vill åka mycket utför men fortfarande går ganska långt på fjället. Den här typen av skidor passar också bra i väldigt lösa förhållanden.

Det finns turskidor både med och utan stålkant. En skida med stålkant biter betydligt bättre på hårt packad snö och is. Går du på fjället kan det på vissa ställen vara väldigt hårt och utan stålkanter får du helt enkelt inte fast skidan. Det brukar vara vanligt på sydvända fjällsidor där solen smälter översta skiktet som sedan fryser när solen gått ner, eller där vinden ligger på och piskar bort lös snö. Det är direkt farligt att gå på skrå eller traversera och du inte får fast skidorna. Då åker du utför och är det en längre fjällsida eller så kan det gå riktigt illa. Därför rekommenderas stålkant om du ska åka turskidor på fjället.

Undantaget är om du går med hund som lätt skadas om de kommer i kontakt med skidans stålkanter. Fort är det gjort att du åker in i hunden eller trampar på den när ni går. Det är tyvärr inte helt ovanligt att hundar skadas av stålkanter på skidor och då kan skadorna snabbt bli allvarliga. Tar du med hunden på skidturen rekommenderas du istället välja skidor utan stålkant och hålla dig på leden eller helt enkelt välja att gå där det inte sluttar så mycket. Går du i skogen spelar det mindre roll och då kan en skida utan stålkanter uppskattas för att de väger aningens mindre (väldigt lite dock).

När det gäller turskidor fungerar vallningsfria turskidor riktigt bra. Det finns två olika varianter av vallningsfria turskidor:

• Crown – är en skida med ett mönstrat belag under spannet. Det liknar fiskfjäll och kommer ha funktionen att de greppar i ena riktningen och glider i andra riktningen.
• Skins – innebär att det sitter fasta skins i spannet. Det är egentligen samma som ett par stighudar, det vill säga en remsa med fiber som ligger riktat bakåt och greppar i frånskjutet.

Det är egentligen bara de smalaste turskidorna som har fasta skins. Crown är betydligt vanligare. En anledning är att Crown-belaget inte slits som skins.

Utöver det är det vanligt att skidorna har fästen för korta stighudar. Dessa kan du välja att gå med jämt för att få fäste. Det fungerar alldeles utmärkt och du kan då klippa till stighudarna för att de ska passa perfekt för dig och i ditt spann. Mer om det längre ner.

Frågan är då om du ska välja en vallningsfri skida eller en skida med blankt belag? Att valla blir givetvis lite krångligare och du bör då hela tiden anpassa vallan efter förhållanden. Gör du det kan du ibland få bättre fäste än med det vallningsfria belaget, men oftast är det liten eller ingen skillnad. Det kan också vara lite svårt med stighudar om det ligger fästvalla på belaget (stighudarna fäster ju mot belaget med ett lim). Åker du utför eller trampar ner spannet i glidfasen kommer du märka att ett Crown-mönstrat belag lever om lite.

När man pratar om att en skida har ett spann syftar man på den upphöjda delen mitt på skidan, under foten, som inte ska gå mot snön i glidfasen, men som du trampar ner i underlaget och får fäste i frånskjutet. Det är under spannet du ska ha fäste, antingen i form av valla, ett vallafritt belag eller en kort stighud. Precis som med en längdskida ska en turskida ha ett så kallat dubbelspann eller slutspann. Det innebär att när du står med jämn vikt på båda fötter/skidor ska spannet inte tryckas ner och du har då en luftspalt mellan skida och underlaget. När du sedan förflyttar tyngden till ena foten/skidan så trycks skidan ner mot underlaget. Det innebär att skidan glider bra i glidfasen och sedan fäster fint när du ska skjuta ifrån.

På en turskida är det här inte lika kinkigt som på en längdskida och man kan utgå ifrån tabeller. Du ska dock beakta att om du går med packning eller drar en pulka så kan man gå upp en längd. Det beror på att packningen som du antingen bär på ryggen givetvis gör dig tyngre eller drar i en pulka skapar ett motstånd som gör att du lättare trampar ner spannet/trampar med mer kraft i frånskjutet.

En skida som du framför allt kommer åka utför med eller gå i lös snö/pudersnö har i regel ett betydligt mjukare spann för att vara lättare att svänga och flyta bra i lösa förhållanden.

Precis som med längdskidor så kommer det också att skilja lite i och med din teknik. En van skidåkare som kanske också går lite fortare får bättre tryck i frånskjutet och kommer att ha lite lättare att trampa ner spannet. Är du en sån person har du förmodligen testat turskidor tidigare och vet att du kan gå upp en längd.

Om du kommer att gå med packning, vilket du oftast gör när du går upp på fjället, bör du beakta det när du väljer längd på skida och kanske även skida. Skidorna är ju olika styva och i regel så är de smala turskidorna ofta styvare då de är tänkta till att vara effektiva på hårdare underlag och på led. De är också tänkta för att du just går med packning eller drar pulka.

Pulka är ett effektivt sätt att dra din packning

Pulka är ett effektivt sätt att dra din packning

Tabellerna som hjälper dig att välja längd på skidan utgår ifrån din kroppsvikt och tar inte i beaktning att du kanske har packning som gör dig tyngre och hjälper dig att trampa ner spannet. Samma sak gäller när du går med pulka. Då har du ju inte vikten på dig och blir tyngre, däremot blir det ett ökat motstånd när du drar pulkan, speciellt uppför. Motståndet gör att du måste trampa, eller hjälper dig att trampa, med lite extra kraft. Ska du gå längre turer som innebär övernattning, kanske även i tält, där du bär tyngre packning eller drar pulka ska du överväga att gå upp en längd.

Ökad vikt eller motstånd innebär också att det blir svårare att få fäste. Det blir ju mer kraft i frånskjutet. Här kan du överväga att gå med korta stighudar, som ger betydligt bättre och säkrare fäste.

Styva skidor kommer att ge bättre glid och är mer riktningsstabila på hårda underlag. De svarar lite bättre och ger bättre effektivitet. Det passar utmärkt när du ska gå på led och för längre turer med packning. Det är i regel de smalare och längre modellerna som är lite styvare.

Mjukare skidor kommer att vara lättare att svänga och flyter bättre i lös snö. Därför de lite bredare skidorna oftast lite mjukare. De är gjorda för att vara lättare att manövrera och bära bättre i lös snö. Är det en timglasskida/topptursskida är de utvecklade för att vara lätta och roliga att åka utför med och då också lite mjukare. I lösa förhållanden blir en mjukare skida effektivare då den bär bättre.

Turskidor har oftast en kärna i olika typer av trä. Poppel eller paulownia är vanliga exempel på träslag som används i kärnan. Kärnan har ofta luftkanaler som sparar vikt. Det ger i sig en lätt och livlig skida. Idag finns dessutom skidor med förstärkning av glas- och kolfiber. Det ger en responsiv skida som blir lite mer längdstyv. Enklare modeller kan ha en kärna av skum.

Det finns också skidor med förstärkning i bindningszonen. Det gör egentligen inget annat än att bindningen sitter ännu säkrare (de sitter väldigt säkert även utan). Det är Åsnes Nato skidorna som har denna förstärkning (i titan) och den är då tänkt ska stå pall för riktigt tuff användning och då militärt bruk.

De flesta turskidor har en capkonstruktion, vilket innebär att man lägger ett omslutande lager över kärnan (på ovansidan, under ligger belaget). Den är oftast av nylon, som är extremt tåligt.

Belaget på turskidor består av olika typer av plastblandningar. Belagen är utvecklade för att vara hårda för att hålla bra och absorberar glidvallan på ett bra sätt. De är oftast stenslipade från fabrik och tåls i regel att slipas igen. Allt för att skidan ska få ett så bra glid som möjligt. Belagen är typiskt en detalj där man får vad man betalar för.

Turskidor är till att börja med bredare än längdskidor, även om det finns varianter som går i preparerade längdspår. Det finns turskidor i bredder från ca. 45 mm (i midjan) till 80 mm. En bredare skida flyter bättre i lös snö och de skidor som är gjorda för att framför allt gå i ospårad terräng är ofta runt 56 mm och bredare. Smalare skidor är i regel gjorda för att gå på hårdare underlag och är då effektivare där. De är längre och det gör att de bär i lös snö, men presterar som bäst på hårdare underlag.

Smalare och styvare skidor som är gjorda för att gå bäst på hårt underlag är ofta lite längre. Det är de för att mer glidyta och för att de ska bära i lös snö trots att de är smalare. Det omvända gäller då breda skidor, som får bärigheten genom bredden, som är kortare för att vara lättare att manövrera och svänga med.

Vilken längd du ska ha på dina turskidor kan variera mellan olika modeller, men ungefär 10-20cm längre än kroppslängden brukar vara lagom. Som ovan nämnt så är de smalare turskidorna gjorda lite längre, medan bredare turskidor är lite kortare i modellerna. Följ tabellerna för att hitta rätt längd.

Rocker innebär att skidan har en lite längre spets som lyfter sakta. Den är i regel också lite mjukare och det här gör att skidan flyter bättre och blir mer lättsvängd i lös snö. En sådan konstruktion gör samtidigt att skidan inte blir lika effektiv på hårt underlag eller när du drar pulka.

Stighudar är en remsa med fiber som man lägger under skidan för fäste. Det är egentligen samma teknik som skins som sitter fast under belaget. Många turskidor har snabbfästen för korta stighuder. Det är helt enkelt hål längst fram i spannet som man trycker fast ett fäste för stighuden med och så får man en kort stighud som ligger fint under spannet. Många går med en kort stighud hela tiden. Det ger betydligt bättre fäste än att valla eller att gå på det vallningsfria belaget. Drar du pulka är detta ett bra alternativ. Stighuden kan då klippas för att anpassas efter dig och dina skidor. Vissa turskidor har även specifika fästen för långa stighudar. Annars finns det stighudar som du fäster med en ögla över spetsen. Den passar i princip alla skidor. Långa stighudar ger mycket bra fäste och är väldigt sköna att gå med när det bär av lite brantare uppför, speciellt om du drar pulka.

Hoppas du blivit lite klokare av den här guiden om turskidor. Nu återstår bara att välja vilken skida som passar dig. Som sagt, går du mycket så kommer du förmodligen uppskatta att ha två par. Annars väljer du en skida som ligger i mitten vad gäller bredd. Den kommer fungera bra i de flesta förhållanden. Som alltid är du varmt välkommen att höra av dig till oss om du vill ha ytterligare vägledning. Vi tycker att det är fantastiskt roligt att folk börjar upptäcka vilken fantastisk upplevelse det kan vara att åka turskidor. Vi har själva gått många turer och delar gärna med oss av både kunskap och erfarenheter.